Vänner

Det finns vänner som alltid är där för en oavsett vad som än händer. Så finns det dom som endast vill umgås och hör av sig när ingen annan av hans/hons vänner har tid. Då är det; Heeej gullet! Jag saknar dig! Ha en toppen dag! Och sen en hel drös med hjärtan. Skrew you! vill jag ringa upp och skrika i örat på denna person. Töntigt och oerhört omoget. Helst slänga på luren och säga upp kontakten helt. Nu borde ju man ha insett det här för länge sen, men nej, sånt här tar tid. Först börjar förnekelsen. Nej, jag överdriver bara. Han/ hon är ju en toppenvän! Vi har så kul när vi ses dom där 2-3gångerna om året. På en fest. Sen kommer ångesten; Okej, men alltså vi ÄR ju vänner. Det blir så här ibland. Jag behöver dig. Sen efter någon månad av att inte ses eller prata med varandra utöver dom "fina" meddelanden på Facebook (what else liksom) Så kommer AHA! upplevelsen att Nej, vi är inte vänner och jag vill aldrig va din vän igen. Och det känns.... underbart!!  

Grattis till alla som har kommit så här långt. Du har nu rensat bort ett ogräs! Där finns nu plats för en ny fin blomma. :)

Vänner är dom som är där vått och torrt. Inte bara när det passar dom.